The further away i get from the things
that i care about
the less i care about
how much further away
i get

If i'm broke, i order oysters and hope a pearl can pay my bill.

2014 kommer jag nog alltid komma ihåg som supervalåret. 

Inte bara för EU-valet eller regeringsvalet, utan för alla andra val som jag gjort. 

2014 började med ett val och kommer förmodligen sluta med ett.

Jag står framför ca 5 olika val just nu, i denna sekund. 

Och det är inte små val, såsom "ska jag köpa den ekologiska mjölken TROTS att den kostar en HEL FEMKRONA MER?!". Utan dessa är stora val, som handlar om min framtid. Om mig själv. 

Inatt ringde en utav mina nyaste käraste vänner och hade livskris. Hen ringde även för att personen vill få ner mig till Stockholm igen. Fatta att en person ringer 00.00 en natt och säger "Nu får du faktiskt komma ner. Du behövs." 

Jag har otroligt fina vänner, de påpekar väldigt ofta att jag borde flytta ner igen. Men detta slog mig 

extra hårt. 

Hur fantastiskt är inte detta, att det finns människor där ute som en faktiskt har berört? 

Att det finns personer som behöver en, varje dag? 

Jag har nog två personer, möjligtvis tre om en räknar hunden som en person, som jag behöver varje dag. 

Men just det där att det finns någon som behöver just MIG. 

Häftigaste känslan kanske ever.