176

Och Knyttet tog av skorna och suckade
och sa:hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?
Men vem ska trösta Knyttet med att säga,
"lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?”

"He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good”

166 dagar

roscoe

insåg nyss att bilden och texten nedanför är lite ledsna. men det är inte meningen. jag är glad. i promise

firar jul ensam i år. i stockholm. det kommer ordna sig.