sedan på tal om död

"Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves"

snart ett år.

jag tänker på många grejer
speciellt händelse-grejer
typ som vad andra människor ser då dom ser mig
eller hur dom tycker att jag är
allting (till 90%) jag tänker på handlar ju om mig då förstås.
det var en gång en klok person som sa att "du är huvudrollen i ditt liv"
sedan brukar jag tänka på vad jag skulle göra om jag fick reda på att jag hade leukemi imorgon
antingen hade jag jobbat kvar till den 25, bokat en biljett hem till Piteå, överraskat mina föräldrar och familj och förklarat läget
jag hade inte berättat det för många, jag tror faktiskt att jag bara skulle berätta det för min familj och
Yamina, Linn och Judit.
sen hade vi nog åkt till Paris och jag hade levt mina sista veckor på macarons och fransk löksoppa
eller så hade jag ringt mina föräldrar direkt och åkt hem samma kväll.
sen hade vi kanske dragit till Paris och Alaska möjligtvis.
har alltid velat se Alaska


men nu ska jag inte skriva mer om vad jag tänker på
för ni tycker nog att jag är dum i huvudet
men jag är glad ändå

dom som inte har någon får klara sig själva ¨

tacka fan för det